Resan från Koh Tao i Thailand till Perhentian Islands i nordöstra Malaysia tog två dagar. Nattbåten tog mig till Surathani där jag kl 4 på morgonen klev av och började ångra min ”äsch det löser sig” -attityd som inneburit att inte boka eller ens kolla upp färdkost till min nästa destination. Ska jag vara helt ärlig hade inte ens någon vidare koll på vart Perhentian låg, men eftersom jag visste vad det hette så löste det sig rätt bra och jag tog bussen 06.30 mot Sungai Kolok där jag fick gå 1.5km med väskorna över gränsen. På bussen mötte jag en fransyska som också skulle dit och vi var de ENDA turisterna vid gränsen och i Kuala Besut. Tydligen går backpacker-trailen till västra sidan och de mer turistiga öarna och Kuala Lumpur och dessutom hade det varit storm så att det inte gått några båtar ut till ön på tre dagar. Vi checkade in på ett riktigt sunkigt guesthouse (gick inte ens att stänga dörren till rummet) som vi betalade 15 MYR var för.
Till vår glädje gick det en båt nästa dag, trots att det fortfarande blåste en hel del. Jag hade dödsångest hela båtresan och klamrade mig fast vid allt jag kunde, för att slutligen ändå komma fram helskinnad men dyblöt. Anastasia och jag bestämde oss för att dela bungalow och redan nästa dag var solen framme och vädret lugnare. Vilket vatten! Trots flera meter djup såg man tydligt botten och stränderna var så idylliska att jag var helt fascinerad. Hade verkligen en skön vecka på Perhentian Kecil och kändes som att jag tog en ”semester” från semestern som serverade både bra väder, god mat och bra häng.
