I förrgår flög jag till Nairobi från Malindi där jag vinkade av pappa och Linda som åkte en till Sverige. Själv flög jag till Kilimanjaro Internation AirPort i Tanzania. Efter lite krångel med Immigration och en liten fight med uttagsautomaten blev jag mött av en chafför som skulle köra mig till volontärboendet. Jag fick en hel lektion i swahili på vägen dit som jag glömt redan innan jag klev ur bilen.
Volontärhuset är ganska stort, och jag sover i ett rum med 2 våningssängar. Eftersom att huset är helt tomt så sover Frida (hon som ansvarar för projektet) och hennes småbarn i andra delen av huset, tills nästa volontär flyttar in då jag slipper vara helt själv. Madrassen är inte så tjock, och det fanns inga handdukar eller sängkläder, men rinnande vatten, eluttag och alltid bananer i köket. Baljor på utegården om man vill tvätta, och en bokhylla med böcker man kan läsa. Inget internet såklart, men ska försöka skaffa ett SIM med surf på.
Igår visade Frida mig runt lite i Moshi och släppte mig på Memorial (en stor marknadsplats ca 15min utanför Moshi, som påminner om Gikomba i Nairobi). Marknaden var stor och färgglad och väldigt mysig, med jordstampat ”golv” och massor med kläder. Köpte handduk, ett par begagnade gympaskor och ett par helt nya American Eagle chinos. Men efter ett tag kom jag in på en del av marknaden där det bara var män som sålde jeans. De var inte lika trevliga och drog i mig och ville sälja saker. En man höll i mig så hårt att jag inte kunde dra mig loss och ju mer jag försökte desto mer hårdnade hans grepp. Jag fick be honom att släppa mig för att det gjorde ont säkert 3 gånger innan han gav med sig. Trots att det var en sån liten grej blev jag lite skakad av hur mycket hat som fanns i hans blick mot mig och plötsligt kändes det inte lika kul på marknaden längre. Jag tog en border-border för 3000 TZS hem och höll mig inne resten av dagen. Idag hade jag bokat en heldagshike i Marangu där vi skulle besöka Shagga folket och se tre vattenfall men inatt spöregnade, blixtrade och åskade det så väldans så jag jag ställde in. Nu sitter jag på Union Coffee och dricker Kilis egna kaffe och betalar för en timma Wifi. Har tyvärr inte så mycket bilder att lägga upp då de finns på kameran och internet caféet är stängt idag. Kaffet var iallafall väldigt starkt och gott, första riktiga koppen på länge.
