Trevlig helg på er!

Projektet går framåt och via insamlingen har vi nu fått ihop 5250 kronor! Vi är evigt tacksamma och hoppas det fortsätter lika bra så vi kan hålla uppe tempot vi lyckats med denna veckan!

Igår och idag har jag och tjejerna sorterat skolans alla gamla läroböcker, som stått och samlat damm och blivit termitätna i den gamla lokalen. Till vår stora glädje hittade vi dock en hel del engelska barnböcker donerade från ISM för flera år sedan, men som tyvärr inte kommit till användning då de försvunnit i de oorganiserade högarna med skräp och böcker.

Vi har även bett den läraren som är ansvarig för läroböckerna på skolan att ge oss en lista på de skolböcker som de skulle vilja att vi köpte in till barnen, och det var en hel del. Sen har vi tillsammans filat på ett enkelt men fungerande lånesystem som lärarna kan lära sig och bibehålla även efter vår hemresa, något vi planerar att bli klara med och presentera för dem och er nästa vecka.

Vår fundi har under tiden börjat täta till gliporna kring taket med sten och cement, något som tog i princip hela gårdagen. Cementen och sanden gick på 38.000 TSH och stenarna fick vi donerade av Lenana Marealle som var snäll och ville hjälpa oss med vårt projekt.

Idag har hantverkaren fortsatt täta till med cementen, och vi har hjälp till att skrapa bort all gammal färg och sandpappra väggarna så de blir släta till måndag då det är tänkt att vi ska börja måla. Att sandpappra allt för hand var ju en upplevelse, jag trodde verkligen aldrig att jag skulle känna ett så stort behov av en slipmaskin i mitt liv...

Vi lämnade hantverkaren idag med 45.000 TSH, 30.000 för idag, och 15.000 för en halvdag imorgon, så att han skulle hinna klart med att täta till kring taket och städa inför måndag. Måndag morgon ska det nämligen målas, oj vad kul det ska bli! Vi valde att köpa en ”silkesfärg”, den var mycket dyrare än de andra, men både rektorn och fundin verkade tycka att den var bäst, dels för att den var tvättbar och för att den ”andades” vad det nu betyder. Färgen kommer bli ”ICE GREEN” en pastellig mintgrön, och listfärgen blir nog brun eller svart.

Vill du också hjälpa till med vårt biblioteksprojekt på Sokoine Pr School?
Swisha en slant till Miriam Mattsson 0722344930 eller kontakta oss för ett kontonummer om ni inte har swish. Även små pengar gör stor skillnad här nere!

Mer information?
Alla framsteg med projektet kan du läsa om under kategorin ”Sokoine Biblioteksprojekt” på nadinesresa.se

I rosa skjorta har vi Lenana som var snäll och både körde materialen gratis och donerade stenarna till oss.

No Swedish?

For those of you who do not understand Swedish this is what we are up to:

Me and two other girls have been working as teachers in a primary school in Moshi, Tanzania called Sokoine. After almost two months of teaching English and making teachers aids we wanted to do something more for the children and one thing that really had been bothering us was the lack of literature and reading comprehension amongst the pupils. In the new syllabus the pupils even have a new subject called “Library” but not even then did they get to read or listen to stories.

The school had a room with some old bookshelves and dusty books but it was not allowed to be used due to termites, humidity and poor ventilation. We started to raise money on Tuesday the 13th and today we have 5250 Swedish Crowns, which equals 650$ or 1.460.900TSH!

Our goal is to raise enough money to be able to renovate the room so that it can be used as a library, one that pupils can access anytime during school hours and also the place where the “Library- lessons” would be held in the future. We believe that literature and books are a huge door out to the world and a big source for language, something that the children at Sokoine Primary School are in need of.

If you would like to contribute and don’t have swish (a Swedish app similar to PayPal) please just contact any of us girls on Facebook or email and we will give you an account number that you can use.

You can follow every step of the process under the category “Sokoine Biblioteksprojekt” at nadinesresa.se , and email us if you have any questions about what is going on. Lots of love from us, we are so thankful for the generous people that allow this dream to come true and these children to soon have access to a library.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Wihoo! Första bygg-dagen avklarad och det har gått jättebra. Insamlingen har också ökat och nu är vi uppe i 4100 kronor! Det motsvarar över en million TSH och hjälper oss en god bit på vägen med biblioteksprojektet. Vi är så otroligt tacksamma för all hjälp, visst är det fantastiskt hur så lite kan göra så mycket?

Imorse kl 08 rev vi väggen och och taket, och efter lite tjat övertalade vi även rektorn och hantverkaren om att ta ner de ”överflödiga” takbjälkarna och resultatet blev super! Vi har hamrat, slitit, sopat och sopat lite till, och vi fick ihop nästan 10 hela hinkar med bara damm och smuts som samlats på det tidigare taket, inte undra på att det var dålig luft där inne!

Vi jobbade till 12.30, då hade vi ordnat med skjuts för alla material vi behövde köpa idag så vi åkte till stan. Där handlade vi målarfärg, rollers, penslar, gipspulver (typ spackel), skrapor och cement. Det hela gick på 215.000 Shilling. Hantverkaren betalade vi 30.000 TSH för dagen och imorgon behöver vi betala för 10 säckar sand, 2 till med cement och 44 bricks för att täta till kring taket.

Vi spacklade och städade hela eftermiddagen och gick hem runt kl 17 efter en lång men fantastisk dag! Imorgon kl 08 börjar vi med cementen och tätar till och spacklar färdigt.

Vill du också hjälpa oss ge barnen tillgång till böcker på Sokoine Pr School? Swisha en liten summa till Miriam Mattsson 0722344930 eller hjälp oss helt enkelt sprida ordet!

Vill du veta mer?
All information om projektet hittar du under ’Sokoine Biblioteksprojekt’ på nadinesresa.se

Här nere ser nu hur mycket damm som föll bara av den första plåtpanelen vi tog ner. Båda klasserna som satt i byggnaderna i anslutning till vår lokal fick evakuera och det var damm-rök i luften hela eftermiddagen.

I tisdags förra veckan började vi insamlingen med hopp men ändå tvivel om att denna galna idé ens var möjlig. Åtta dagar senare tror jag starkt på att vi kommer lyckas, även om det är en bit kvar att gå och mer pengar behövs. Så tacksam för dessa underbara likasinnade tjejer vid min sida och för er fina människor som vill hjälpa oss hjälpa barnen. Kärlek

Likes

Comments

Först och främst vill vi tacka för alla donationer! Tack vare er som hjälpt oss har vi samlat ihop 3650kr och det tillåter oss att fortgå med projektet!

Imorse hade vi möte med head techer och hennes ”fundi” (hantverkare), som hon tagit hjälp av vid tidigare renovationer. Efter att ha pratat med honom fick vi gick en tydligare bild på vad som måste göras och vad det kommer att kosta. Vi har även träffat en district educational officer som lyssnat på våra idéer och godkänt projektet.

Såhär ser det ut:

Just nu håller eleverna på att tömma lokalen, och den kommer vara tömd och städad i redan eftermiddag.

Imorgon bitti kl 08.00 möter vi upp hantverkaren och börjar med det första steget som är att riva taket och den termitskadade väggen som delar in lokalen i två rum. Vi betar hantverkaren 30.000 TSH/ dag.

Nästa steg kommer att vara att täta igen alla sprickor och hål i väggarna sedan släta till lite innan vi börjar måla. Förhoppningsvis hinner vi med allt denna veckan och kan börja måla första eller andra lagret redan på måndag.

Färgen kostar 140.000/20 liter och de rollers och penslar vi behöver borde kosta kring 35.000 TSH. Sandpapper kostar 500 TSH/ feet och gipspulver (om vi inte hittar spackel) kostar 2000 TSH / kg. List-färgen kostar 22.000 TSH/ 4 liter.
Fler utgifter får vi veta framöver, kan hända att vi behöver köpa lite cement och när vi är klara med renoveringen kommer såklart mycket pengar att gå till nya bokhyllor, stolar, bord och framförallt BÖCKER.
Jag ser verkligen fram emot att se framstegen och att börja på riktigt imorgon, vi försöker fokusera på en sak i taget och just nu blir det att få ner taket och väggen.

Vill du också hjälpa oss med biblioteksprojektet på Sokoine Pr School, swischa valfritt belopp till Miriam Mattsson 0722344930.

Inte hängt med från början?
Alla uppdateringar från projektet hittar du under kategorin ”Sokoine Biblioteksprojekt” på nadinesresa.se.

Här är taket som ska rivas, dels för att det är så pass ruttet, men också för att det är väldigt dålig luft i lokalen på grund av den. Till följd av att ta bort taket, inklusive den i plåt ni det på bilden nedan, kommer det att vara öppet i taket mot nästa klassrum. Där uppe ska vi använda det som blir över av plywood väggen för att täta till.

Detta är väggen som ska ner, vi återanvänder plywooden till att täppa igen taket och plankorna för att bygga nya bokhyllor. Vi ska även rengöra och måla om de gamla bokhyllorna.

Likes

Comments

I fredags tog vi en bajaji direkt efter jobbet för att åka förbi Simbas Footprints, en slags fritidsgård som startades av vår kontaktperson här nere i Tanzania. Där var det supermysig stämning och mycket färger och glada miner. Vi fick vara med på litedans, teater och pyssel, och så fick vi reda på att de även väldigt nyligen öppnat ett litet bibliotek! Vi talade en del med volontären som ordnat biblioteket och fick många bra och användbara tips. Tiden sprang iväg och plötsligt var klockan 18 och det var dags att åka hem.

Vi hade lovat Erica (en volontär som bott med oss) att gå ut och fira hennes sista kväll, så det blev karaoke kväll på bikers, och enligt Jade så var det min och Idas ljuva toner till ”If I were a boy” som fick folk att hålla för öronen och tillslut stänga ner hela karaoken för resten av kvällen...

Lake Chala

Efter alldeles för få timmars sömn kom bilen kl 07 och plockade upp oss för en heldag vid Lake Chala. Lake Chala, eller ”Dschalla” är en sjö i en crater som får sitt vatten underifrån, grundvatten från Kilimanjaro. Den ligger på gränsen mellan Kenya och Tanzania, är 90 meter djup och över 4km2 stor vid ytan. Så sjukt vacker miljö med gröna ”crater-väggar” som sträckte sig upp 100m över vattenytan kring hela sjön. När vi parkerat kom vi till en terass som hade en utsikt så man tappade andan över sjön, och bestämde oss kort därefter att gå en hike, halvvägs runt sjön, och över gränsen till Kenya.

Hiken var bland det jobbigaste jag gjort, inte så mycket för att det var fysiskts ansträngande, utan för att vi gick från platt ganska trevlig terräng till att krypa i taggbuskar hela sista 3 kilometrarna så vi alla hade rivsår och taggar fast i huden och kvistar kvar i håret efteråt. När vi väl tagit oss över till Kenya var det inte med entusiasm som vi vände och insåg att vi var tvugna att gå hela vägen tillbaka också. Vi gick i gassande sol och svetten rann som aldrig förr. När vi klättrar den långa vägen ner till en liten brygga var det såå skönt att slänga av sig de dyngsura kläderna och hoppa i vattnet.

Här står jag till vänster om gränsen till Kenya, den långa ”stigen” ni ser bakom mig och här under är gränsen.

Sjön ligger precis på gränsen mellan Kenya och Tanzania, vilken gör att man lätt kan paddla över till Kenya från vår sida. Tyvärr fick vi inte chansen att göra just det, eftersom någon högt uppsat person gått bort i en drunkningsolycka när han paddlat några dagar innan vi var där. Det har tydligen skett en hel del dödsfall i sjön, främsta anledningen är att många av lokalbefolkningen inte kan simma, men ändå ger sig ut på den 90m djupa sjön och paddlar, självklart utan flytväst eller annan skyddsutrustning.

Efter den senaste olyckan fick man inte paddla överhuvudtaget, och egentligen inte hella bada. Som tyr var lyckades vi övertala guiden att åtminstone få göra det. Efter badet solade i på stenarna och åt en välförtjänt lunch innan vi klättrade hela vägen upp igen och tog oss tillbaka till bilen. Vi var borta i 10h och allt som allt var det en jättelyckad dag, trots att det tyvärr inte blev någon paddling.

När vi kom hem och googlade lite stod det att det även förekommit krokodiler i sjön, och att en kvinna blev dödad och uppäten av en 2002. Något guiden valde att inte berätta för oss.

Likes

Comments

Äntligen har vi satt bollen i rullning och vi är så förväntansfulla över vad vi hoppas kunna åstadkomma med projektet! Här kommer en liten uppdatering:

Vi har pratat med head teacher på skolan och dragit igång med planeringen av projektet. Rektorn säger att hon talat med ingenjören som haft hand om just den lokalen vi vill göra till ett bibliotek och att han gett klartecken till oss om att få börja renovera. Vi har därför stämt möte med honom på tisdag, för att se över mer konkret vad som behövs göras samt lägga upp en budgetplan.

Sedan i tisdags kväll när vi startade insamlingen har vi fått ihop 700kr. Det är en bra början, och förhoppningsvis får vi in fler bidrag så att vi kan fortsätta gå framåt med projektet. För att hjälpa oss, swisha valfritt belopp till Miriam Mattsson 0722344930.

Idag har vi också varit på studiebesök på två andra primary schools i närheten, lite finare skolor som är utrustade med bibliotek. Bra för oss att få lite inspiration samt att se vad det är för typ av bibliotek som fungerar att ha på skolor som denna. Här nedan kommer lite bilder från Majengo Pr School och Rau Pr School och deras skolbibliotek.

Här var en nursury klass som verkligen imponerade med hur välutrustat klassrum de hade och det fullständigt översvämmades med teachers aids. Lite inspiration till hur mycket man kan göra för väldigt lite pengar för att göra en lokal mysig och lärorik.

Likes

Comments

Med din hjälp så kan barnen på Sokoine Primary School få tillgång till ett bibliotek. Vi tror att läsning och litteratur är en stor kunskapskälla för språk och en blick ut i världen, något som eleverna på Sokoine är i stort behov av. Genom att swisha ett litet bidrag kan du hjälpa dem, och delta i projektet på Sokoine Pr School i Moshi, Tanzania.

Vi har startat en insamling med målet att bygga upp skolans bibliotek, både renovera och fylla bokhyllorna. I nuläget får lokalerna inte användas bland annat på grund av termiter och fuktskador. När vi är klara kommer förhoppningsvis eleverna ha tillgång till biblioteket under skoltid och även få låna med sig böcker hem.

Vill ni hjälpa oss hjälpa andra på Sokoine Pr School så swisha valfritt belopp till Miriam Mattsson 0722344930. Även de minsta bidragen är till stor hjälp. Vi kommer uppdatera framstegen med projektet och ni kommer se vad pengarna går till.

Vill du skicka pengar från utlandet så PMa oss så får ni ett kontonummer istället. Vill man inte skicka pengar kan man istället posta en bok adresserad till skolan, glöm då inte frankera enligt postnords hänvisningar. Barnen på skolan är mellan 3 - 14 år gamla och alla böcker är välkomna, på engelska eller swahili.

Sokoine Pr School
P.O BOX 318
Moshi
Tanzania

/Nadine Sohier
Miriam Mattsson
Jade Jonsson

Likes

Comments

Det här blogginlägget skriver jag på bussen hem till Moshi efter en alldeles för kort helg i Arusha. Arusha, en av Tanzanias största och viktigare städer, ligger på 1400m höjd och har ca 350 000 invånare. I Arusha ligger även tanzanias näst högsta berg Mt Meru, som också är en vulkan. Vi tog ledigt i fredags och tog bussen 3h till arusha, utan några planer på vart vi skulle sova eller vad vi skulle se.
Arusha verkar dock ha en kasst rykte, alla jag mött - både locals och turister - varnade för hustle, stök och stölder. Till och med min lonly planet beskrev det som en ganska osäker stad att besöka, och de avrådde från vissa platser och att överhuvudtaget gå ut på kvällen. Även andra volontärer jag haft kontakt med som varit i/ jobbat kring arusha verkade ha en skeptiskt inställning, men så fel de hade.
Jag har haft en sån fantastisk upplevelse i Arusha, människorna är så otroligt älskvärda och respektfulla och nattlivet är så kul. Säljarna på gatan tog ett nej när man inte ville och de drog aldrig i en. Så länge man var trevlig mot dem så var de hur snälla som helst. Vi checkade in på Backpackers Hostel, grymt bra ställe, dock svårt att hitta då det ligger gömt på en liten jordgata/dalla-dalla station.. sov för 80kr natten och hade frukost, rooftop restaurang/bar och gudomligt sköna sängar.

Första dagen gick vi runt och försökte orientera oss, käkade lunch och hittade en masai curio market där vi shoppade loss. Även där var säljarna förvånansvärt trevliga, visst pushar de lite, men det kan man ju förstå med så många konkurrerande affärer ihoptryckta på samma ställe. Vi mötte upp en volontär jag haft kontakt med via Facebook som vi hängde med lite, och på kvällen hade vi tänkt dra ut och festa. Dock var fredagen ganska död och vi var på säkert 3 ställen innan vi hittade något som kändes något sånär livat. Blev en ganska lugn kväll, vi rökte lite shiha på The Mulberry, träffade massa sköna människor och drog senare till Empire, en sportsbar med livemusik, biljard, mat och BABYFOOT. Jag som inte spelat fotbollsspel sedan min brorsa tog tillbaka sitt spel som stod något år i garaget hemma var så lycklig över att få spela och genast blev vi ett gäng med locals och vi tjejer som turnerade mot varandra. Vi höll på till 02 ungefär innan vi drog oss hemåt, väldigt tidigt tydligen när man är ute här.

Mount Meru, en vilande vulkan som även är Afrikas näst högsta berg, 4 565m hög. Ligger 70 kilometer väster om Kilimanjaro.

Clocktower, ett litet monument som symboliserar ”mitten av Afrika”, det är den exakta punkten mellan Cairo och Kapstaden.

Lördag hade jag kikat lite på ställen jag ville se och vi gick till National History Museum på Boma Rd.

På vägen ramlade vi in på Arusha central market, som jag läst om i lonly planet men inte trott vi skulle hitta. Detta var det enda stället där jag kände mig lite lite illa till mods. Jag fotade lite med Jades kamera och en man som sprang runt med sån ”skottkärra” körde på oss med flit flera gånger, började knuffa mig och hetsa och säga att jag skulle ge honom pengar. Jag sa nej men han var riktigt otrevlig började dra i min väska och fortsatte följa efter mig och knuffas. En kvinna kom fram och gjorde samma sak, tog tag i min väska och den andra mannen drog i min arm. När jag fokuserade på att dra mig loss märkte en av tjejerna hur en tredje man kommit bakom mig och öppnat min väska. Som tur var han han inte ta ut något innan jag drog åt mig den. Vi började gå därifrån och mannen med skottkärran fortsatte följa oss och dra i mig och provocera , jag är ganska säker på att han var påverkad.
Detta var dock den ENDA gången det varit det minsta tråkigt beteende från någon på hela helgen, och pickpockets finns ju på nästan alla marknader i hela världen. Kan säga att Arusha är nog den staden i Afrika jag blivit minst hustlad i, inte ens på turistställena var folk otrevliga. Har man en trevlig och vänlig inställning och inte är ”bortviftande” utan mer ler och säger nej tack respekterar de det.

Jag älskar att gå på museum, och det är alltid ett måste om man har tid i en ny stad. På National history museum fanns det tre exibitioner, en om evolution och människan, vilket är perfekt då många de första människorna hittats i bl.a. Tanzania, Kenya, Etiopien. En handlade om ekologin i Tanzania och den var faktiskt i samarbete med en svensk fotograf som jobbat i flera år för att dokumentera till museet, volontärt.
Den tredje delen handlade om tyskarnas styre över Tanzania och exploitationen av befolkningen här samt spåren det satt på människorna än idag. Fun fact, tyskarna hade koloniserat hela Zanzibar men valde att byta den och andra delar av Afrika mot Helgoland, en liten skitö utanför Tyskland, med britterna 1890. Man undrar ju lite hur de tänkte där, vem vill hellre till Helgoland än till Zanzibar liksom? Bakom museet fanns en jättestor innegård där en massa artister målade och det var som att komma till ett förgparadis att gå in där. Kändes väldigt reko att komma in dit då det var noll hustling vi bara gick runt och tittade på alla som skapade så vackra bilder, allt för hand. Jag blev kär och köpte med mig en tavla hem för 150000 TZN.

Sen åt vi lunch på Via Via, satt och njöt av en milkshake och myste med den gulligaste hundvalpen jag sett, innan vi bestämde oss för att åka till ett shoppingcenter som någon nämnt när vi desperat letat strumpor på gatorna i staden. Vi köpte ändå begagnade strumpor på gaten för 5kr styck till sist, men gallerian var sjukt fin, med bollhav, restauranger, bio mm. Det är återigen den där kontrasten mellan hur verkligheten ser ut hör, och hur de rika har det. Rika finns överallt, så fina ställen kan man alltid hitta, dock var det väldigt tomt och de flesta affärer hade stängt. Jag lyckades ändå skriva ut några dokument jag behövde till ett nytt projekt jag har bokat till hösten, vilket var bra. Vi var lite bakis och trötta efter bara 5h sömn och en heldag med intryck så efter ännu en milkshake åkte vi hem för att fixa oss inför kvällen.

Lördagar verkar vara mer arushas grej och gatorna var fulla med människor efter solnedgången, jämfört med fredagen då det varit STENDÖTT. Vi började på The Mulberry, grym mat, fantastiskt goda cocktails och supermysig personal, som bjöd oss tjejer på både shots och roliga diskussioner. Efter en massa cocktails, några shots och lite shisha var vi goda och glada och begav oss till Le Padio som tydligen var ”stället” att gå på lördagar. Le Padio var superfint, kändes västerländskt men ganska tomt när vi kom kl 00. Vi fick gå in gratis då vi var bland de första och vi ställde in oss på en hyfsat lugn kväll även på lördagen. Men inte då. Det droppade in mer och mer folk och efter kl 01 var det knökfullt på dansgolvet, dock sjukt mycket turister. Men det västerländska musiken var så efterlängtad och vi dansade så svetten rann.

Kl 2 ville tjejerna hem, men jag och Ida hade så kul så vi bestämde oss för att stanna. Vi hängde med en kille vi träffat på Empire och spelat babyfoot med dagen innan. Runt 3 frågade han om vi ville till något lite mer local ställe så vi tog hans bil till Pin Point, en klubb med bara locals, svinmycket folk och underbar stämning. Jag och Ida hade inga pengar kvar alls sedan le Padio och Ayoubu bjöd oss på allt hela kvällen i princip. Efter några roliga timmar där drog han med oss till ännu ett local ställe, minns inte vad det hette, det var något mindre men så mysigt. Världen är så liten, vi träffade säkert 4 personer som hade bott eller studerat i Sverige och var så trevliga. Plötsligt satte någon på swedish house mafia och vi och de som kände till dem levde livet genom den låten.

Kl 06 ville Ayoubu till ytterligare en klubb, vi hängde med men ville ha mat och då det inte fanns där körde han oss till en gata med lite streetfood som de slängde ner i en svart plastpåse till oss. Nu ville vi hem, solen började gå upp och vi var trötta. Ayoubu körde dock inte hem oss som vi trodde utan vi hamnade på ett hotell han tydligen ägde. Vi vägrade dock gå ut bilen och sa att vi kunde vänta där tills han var klar med vad han nu skulle göra så kunde han köra hem oss sen. Efter lite tjat gick han iväg. Vi insåg snart att han skulle röka på, och att åka med en både onykter och hög chafför kändes inte så bra, sen verkade han inte jätte pigg på att skjutsa tillbaka oss, så när han försvunnit in i byggnaden smet vi. Vi gick åt något håll och såg en dalla dalla köra förbi, så vi hoppade på den och som tur var åkte den åt rätt håll, vi var en bit utanför stan. Det morgon och folk var påväg till jobbet. Vi hoppade av vid clocktower och tog en taxi sista biten till Backpackers. 07.15 ramlade vi in i lobbyn, precis lagom till frukost. Så vi käkade lite, sov två timmar till utcheckningen sen var det dags att ta bussen hem till Moshi.

Jag rekommenderar er absolut att åka till Arusha, är man i närheten kan man bara inte missa det. Är medveten om att jag upprepar mig angående alla trevliga människor här, men jag är så fascinerad av hur hjälpsamma och genuina människor man träffar hela tiden, och sociala. I mitt svenska lilla huvud letar jag alltid efter en dold agenda när någon pratar med mig, och ibland kan den där paranoida inställningen förstöra. Självklart ska man tänka efter och alltid följa magkänslan när man avgör om man kan lita på någon, men om man inte utsätter sig för lite nya personer och intryck får man inte uppleva dem heller. 

Har träffat folk som inspirerar mig så mycket, som har en sån fri inställning till livet. ”Be free” får man höra hela tiden här och att känna sig fri är nog en bra beskrivning av hur det är att vara Tanzania. TFT (Tanzanian Flexible Time) och TIA (This Is Africa) är motton alla följer och alla lever liksom tillsammans, det finns en gemenskap mellan personer som inte ens känner varandra, något jag anser att vi saknar i Sverige. Så uppfriskande att träffa sådana människor, och det färgar av sig på en. Förstår verkligen hur man kan falla för tillvaron här, den vackra naturen och alla fina människor. Slutsats - åk till Arusha, gör en safari, bestig Afrikas högsta berg och kom förbi och mys i Moshi. I love it here.

Likes

Comments

Denna helgen hade Miriam, Ida och Linda bestämt sig för att köra en fyradagars-safari till serengeti, ngongoro cratern och ytterligare två nationalparker, men jag och Jade kände att det var lite dyrt och att fyra dagar lät mycket. Dessutom var jag på safari för bara fem veckor sedan i Tsavo East och jag var lite sugen på något nytt. Helgen började med att vi som blev kvar i huset, jag, Jade och Isa gick till Uptown där vi mötte upp några locals och sedan vidare till karaoke på bikers. Kvällen fortsatte med barrunda till sex olika pubar/nattklubbar och blev så mycket bättre än förra fredagen. Träffade lite nytt inspirerande folk och plötsligt gick solen upp.

Jag ville ändå inte att helgen bara skulle försvinna utan någon speciell aktivitet, så jag och Jade bokade en cykelsafari som Frida tipsat om. Vi bokade två dagar och en natt, en tur som körs av Fridas kompis Muksin, också känd som den första mannen någonsin att bestiga Kilimanjaro - med cykel. Han driver ett hostel och håller i en massa cykelturer och liknande, något som blivit väldigt populärt de senaste åren i Moshi. Han var iallafall urtrevlig och vi åkte hem till honom på lördagen och betalade och fick ett upplägg inför safarin. Vi åkte med Muksins lillebror Abduli, en chafför, en kock och en jeep med cyklarna på taket. 8.30 kom bilen på söndagsmorgonen och körde oss 3h till West Kilimanjaro där vi skulle börja turen.

När vi kom fram till gaten var det dags att olja, pumpa och sätta sig på cyklarna. De första 10 kilometrarna var väldigt annorlunda från mina förväntningar. Jag som trodde jag kunde cykla. Att cykla runt på plan yta, på en asfalterad väg är inte riktigt samma sak som att rulla i nedförsbacke med en mountainbike på en terräng av grus och stenar i olika storlekar. Höll krampaktigt i bromsarna hela första 6 kilometrarna och ramlade av cykeln 2 gånger. Jag var så fokuserad på cyklingen och att undvika de värsta stenarna att jag inte hade sett en elefant om den så stod en meter från vägkanten... dock blev vägen snart bättre. Plötsligt kom vi ut på savannen och det var då det började bli riktigt roligt.

Vi såg giraffer, zebror, elefanter, vildsvin, strutsägg, gnuer, impalas, fåglar och olika gazeller. Det som är så grymt coolt är att man kunde cykla jättenära djuren, sedan slänga cykeln och gå ännu närmare. Det finns inga katter i West Kili National Park vilken gör att man får gå ur bilen, eller helt enkelt ha gå eller cykelsafari. Kändes som att de flesta djuren var mycket mer rädda för jeepen än för oss. Vi cyklade 20 kilometer första dagen och sen hade vi så ont i rumpan att vi knappt kunde sitta.

Efter halva dagen cyklade vi till ett ställe där vi kunde sätta upp tälten och där kocken hade en liten cooking facility och det fanns en toalett. Det var även här rangern bodde, en beväpnad maasai ranger som vi var tvungna att ha med oss om vi ville gå själva i parken. Det enda djuret vi inte fick närma oss med cykel eller gång var elefanterna, då de kan vara ganska aggressiva. Så när vi såg elefanter fick vi hoppa in i bilen om vi ville komma närmare. Strax efter guiden sagt detta såg vi självklart två elefanter nära vårt camp när vi satte upp tälten, så vi tog bilen och åkte dit för att se dem på nära håll.

På kvällen var vi helt slut i benen, hade blåsor i handflatorna och jord upp till knäna. Kocken lagade trerätters och jag har inte ätit så gott sedan jag kom till Tanzania! Vi duschade av oss innan maten (man fick en hink med vatten och ett litet rum att stå i) och tog en öl i kvällssolen. Efter middagen hade killarna fixat en bonfire, så vi drack vin och tittade på den klaraste stjärnhimlen jag sett sedan jag var i Turkana 2011. Vår ranger satt med oss på kvällen och det blev många skratt och mycket förvirring när vi försökte förklara skillnaden från Sveriges klimat för denna lokala maasai. Supermysig kväll och sjukt lyckad första dag.

Nästa morgon ringde larmet 05.45 och jag och Jade smög ut ur tältet för att se soluppgången över Kili. Det var så tyst och vackert, och lite över 06 var solen framme och aporna började vandra. Efter en gigantisk frukost med färsk frukt och nutella pannkakor började vi dagen med en gåsafari, dels för att Abduli lyckades få punktering på sin cykel men också för att vi hade så ont i rumpan att tanken på att sätta sig på sadeln igen inte lockade särskilt mycket.

Efter lunch när vi packat ner tälten och plockat ihop campet bestämde vi oss för att ta jeepen för att hinna se så mycket som möjligt innan vi var tvugna att återvända hem. Killarna tog oss till så fina platser, med utsikt över hela parken. Vi såg massor med elefanter, giraffer och vacker natur. West Kilimanjaro gränsar till en nationalpark i Kenya och däremellan finns inget stängsel, så maasaier och djur från parkerna får korsa hur de vill. Det är även därför vi behöver ha en ranger med oss då man inte kan garantera att lejon eller andra farliga djur inte korsat gränsen.

Här står jag med ena foten i Kenya och andra i Tanzania. En bra sammanfattning av mina första två månader på resande fot.

Sammanfattningsvis hade jag två fantastiska dagar i West Kilimanjaro och rekommenderar gå/cykelsafari till alla er som reser till vackra platser som detta. Det bästa med safarin enligt mig var att den skillde sig från alla andra safaris jag gjort tidigare, jag älskade det faktum att vi var helt ensamma i parken vad vi märkte, och att vi fick motionera och sova i tält. Frihetskänslan och närheten till djuren blev också mycket mer påtaglig nu när man fick röra sig fritt och även själv bestämma om man ville cykla, åka jeep eller gå. Ovan har är en bild på Muksin som ordnat denna fantastiska resa, och det var definitivt värt de 300$ vi betalade för hela helgen!

Likes

Comments

Maten i Tanzania är sådan mat som känns lite fattig och tråkig vid första mötet, men som man faller pladask för efter tredje gången man äter det. Vi i volontärhuset har lyxen att få middag varje kväll lagad till oss och självklart är det tanzanianska rätter på menyn. Man äter mycket ris, bönor, köttgrytor och banan i alla dess former. Som jag nämnt tidigare finns det över 200 olika sorters bananer som odlas i Tanzania och kokt, stekt eller friterad matbanan är en vanlig basvara i det tanzaninska köket.

Rektorn på skolan märkte hur nyfikna och frågvisa vi var om maten så hon ordnade en dag i veckan när vi får vara med kokerskan i köket och laga mat över öppen eld. Här är några typiska maträtter som du inte kommer lämna Tanzania utan att ha smakat:

Bilden är från köket på en restaurang, inte från skolköket.

Chapati - i mitt hjärta. Denna brödform, gjord på mjöl, olja, salt och vatten är som ett afrikanskt naanbröd, smakar som en matig pannkaka och äts antingen som den är eller till bönor/ linsgryta eller liknande. Nästan alla lärare äter en chapati till frukost med deras te på morgonen. So good. Här nedan har ni lite bilder på när Fatuma lärde oss göra chapati i skolköket.

Mandasi - påminner lite om en doughnut. Det ar det billigaste du kan köpa, en liten friterad klump vitt sött bröd med kardemumma som är vanligt som ”fika” eller bland barnen. Vi ska lära oss att göra dem nästa vecka.

Bagea - en friterad brödliknande sak, gjord på kikärtsmjöl, grönsaker, chili och lök som smakar som ett väldigt kryddigt bröd, perfekt till hemmagjord salsa. Vi fick lära oss göra bagea med Fatuma över öppen eld, och sedan försöka själva på gasspisen hemma.

Samosa - samosas vet ni kanske redan vad det är, små trekantiga knyten av smördeg med en fyllning av lök och kött eller grönsaker som sedan friteras. Den godaste samosas jag ätit var faktiskt i Kenya, den var fylld med camembert och serverades med hjortronsylt.

Pilau - stekt ris med kött, grönsaker och kryddor. Kryddorna var en blandning man kn köpa som färdig ”pilaukrydda” här men består av spiskummin, kanel, kryddnejlika, curry och lite annat.

Zkumawiki - osäker på stavningen här men det är helt enkelt stekt lök och en grön salladskålsliknande grönsak som man steker och äter till nästan alla måltider.

Makande - matmajs som man torkar i solen, sedan kokar med bönor i flera timmar och blir som en gryta ungefär. Det är det barnen på skolan äter 5/5 skoldagar i veckan och är relativt billig mat. Det är även vad vi äter på måndagar i huset, då är det dock lite kryddor och kokosmjölk i.

Nyama - betyder kött och här är det nöt eller getkött som gäller. Köttet kokas länge, ibland steker man det även efteråt, med lök och grönsaker och man använder benen och fetter som smaksättning. Inte sällan river dem färsk kokos för att göra kokosmjölk som de smaksätter grytan med.

Ugali - vitt majsmjöl som kokas med vatten till en fast massa som påminner om pulvermos i smaken. Äts oftast med köttgryta eller sås av något slag och nästan alltid med händerna. En av de absolut vanligaste basvarorna här, många äter ugali minst en gång om dagen.

Här är vår matmeny i volontärhuset. Tanken är att jag ska åka härifrån och kunna laga alla 7 rätter, men vi får väl se hur det går med det. Chorokochapati är dock favoriten och den kan jag benne mig lära mig att bli grym på! Här har in lite bilder på busungarna som hänger kring köket istället för att gå på religionen. Det verkade som att kokerskan säljer små mandazis för en liten slant, det var roligt att se då det påminde mig lite om cafeterian på mina gamla skolor, och hur både sötsug och coola tonåringar verkar vara desamma i hela världen.

Likes

Comments

Ber om ursakt for att jag inte lagt upp nagra nya inlagg pa sistone. Idag ar det 4 veckor sedan jag anlande till Moshi och, som min mamma brukar saga nar jag drommer om att salja allt jag har och flytta till Hawaii, - det finns en vardag overallt. Vardagen kom ikapp mig och plotsligt visste jag inte vad jag skulle blogga om. Alla barnen i skolan, bullret fran staden, den rodbruna jorden som fargar alla ens klader, Kili som tittar fram mellan molnen varje morgon... allt det har liksom blivit en sjalvklarhet nu. Pa jobbet har jag hittat min plats och haller i lektioner, pysslar med teacher's aids och rattar bocker.

I 6A klassen har vi borjat med ett brevutbytesprojekt med min gamla grundskola och tva dagar i veckan tar vi skolbussen med nagra utvalda elever som far aka till ISM for fotbollstraning eller computerscience-lektioner. Att komma till ISM (International School of Moshi) ar som at kliva in i en annan varld. Eller snarare en varld skrammande lik var egen. Vi kommer med en buss med 25 elever fran Sokoine, i trasiga skoluniformer och ogon stora som tefat, forvantansfulla och fascinerade av denna varld, bara 500m fran deras. ISM ar en enorm skola med fotbollsplaner, datasalar, idrottshall och till och med egna hastar. Eleverna bar inte uniform och nastan alla har en smartphone eller laptop. De flesta barnen som gar dar ar barn till rikare lakare, FN arbetare eller vasterlanningar. Skolan kostar kring 150 000 Kronor per ar och har faciliteter for elever som bor dar pa heltid. Vi pa Sokoine har inte ens plats for barnen att halla riktiga idrottslektioner, medan vad man mots av nar man kliver av bussen inne pa ISM ar typ en botanisk tradgard. Det ar saklart en superbra mojlighet for eleverna att fa komma och halsa pa och fa mojlighet att lara sig hur en riktig dator fungerar. Vara datorlektioner pa Sokoine ar enbart teoretiska genom forklaringar ritade med krita pa en blackboard. Om man aldrig sett ett keyboard eller rort vid en mus ar de dock inte sa anvandbara. Barnen var overlyckliga over datasalen och kunde vi hjalpa till en del, vi lever trots allt i den varlden hemma i Sverige, och skolan skillde faktiskt sig inte sa mycket fran den grundskola och det gymnasiet jag gick pa i material och resurser.

Efter en timma i pa ISM var det dags att ege sig tillbaka till skolan. Har verkligen kommit nara alla dessa underbara barnen och borjat lara mig nagra namn. Vi har nagra klasser som vi ar extra mycket i och de ungarna har ju tyvarr men sjalvklart blivit favoriterna. De tva senaste veckorna har det forekommit en hel del aga i skolan vilket kanns valdigt jobbigt. I viss fall har de tagit in eleven/eleverna i lararrummet under lunchen och utfort straffen (oftast harda slag med pinnar pa fingrar, rumpa eller hela kroppen) infor alla, inte sallan till uppmuntringar eller skratt fram de andra lararna. Att hora ett barn bona och be genom tarar om att sluta bli slagen pa, av en vuxen som missbrukar sin makt ar inget roligt ljud. Att tvingas sitta och titta pa utan att kunna saga ifran ar annu varre. Forsta gangen reste vi oss upp och lamnade helt enkelt skolomradet. Efter detta fanns det vissa larare om inte tilltalade oss pa tva dagar. Nar nagon till slut fragade varfor vi reagerat sa forsokte vi forklara att det ar olagligt med aga i Sverige, vilket chockade lararna. Tyvarr ar det sa det gar till har och trots att vi kan uttrycka vart missnoje och valja att inte se eller delta sa kan vi inte andra pa det faktumet. Forutom detta sa trivs jag bra pa skolan, lararna verkar ha accepterat oss och rektorn ar fantastiskt duktig.

Helgen  kom och for en gangs skull hade vi i volontarhuset kommit overrans om att inte gora nagonting. De finns sa manga safaris och hikar och vackra platser att besoka pa helgerna har sa man hinner aldrig bara slappa och ta det lugnt. Pa en manad har jag sovit langre an 7.30 tre ganger tror jag. Sa de enda planerna var fest, somn och vila.

Mycket riktigt borjade vi fredagskvallen med biljard och kortspel pa Uptown, ett litet hak 30m fran dar vi bor, med sma platstolar och ett biljardbord, som aven rakar vara en supermarket. (Finns valdigt manga stallen har som har flera funktioner, car wash - bar/restaurang ar ocksa vanligt forekommande). Efter nagra smirnoff ice black och Serengetis var klockan lotsligt 01.30 och vi gick till Biker's for karaoke kvall som vi kort helgen innan som varit otroligt lyckat. Dock hade vi saklart missat karaoken da det var sa sent sa vi minglade runt en stund och traffade pa en hel del volontarer och barnmorskor fran KCMC. Sen blev det lite stokigt sa vi ringde en minibuss som hamtade oss och tog oss till stans storsta nattklubb Redstone. Det var riktigt stort, med lampor, musik, 2 vaningar med dansgov och sakert 3-4 barer. Dubbelmoralen angeande sexuallt utmanande beteende har ar anda helt otrolig. Man uppmanas kla sig i klader som tacker axlar och knan osv, sen gar man ut och far en smarre chock. Sa som man dansar pa krogen har gor man inte ens i Sverige och det kom hander, hofter och skrev mot en konstant, vi sex tjejer fick verkligen kampa for att fa dansa ifred och kl 05 var jag overlycklig over att fa komma ut ur lokalen och ta minibussen hem. Det kandes aldrig hotfullt eller sa det var verkigen bara att folk dansade sadar har, och manga hade svart att forsta varfor vi inte riktigt kande oss bekvama med det. Overall, bra kvall, bra klubb - men kommer nog inte atervanda. Tror bar/pub hang ar lite mer min grej har, manniskorna ar verkligen hur sociala och trevliga som helst.

Pa lordagen sov vi antligen ut, och akte in till stan fr att kaka lunch, posta vykort och shoppa lite frukt och tyger. Vi at den GRYMMASTE grillade kyckloingen pa Taj Mahal dar vi hamnade vid samma ord som en ensam ung kvinna. Eftersom vi ar i Tanzania och inte stela Sverige sa borjade vi sjalvklart prata med henne och bokade in poolen med henne och hennes vanninna morgonen efter. Sa sondag fick vi skjuts av Lenana pa flaket av hans pickup truck till Y.M.C.A dar vi motte upp Joyce och Josephine som var hur gulliga och snalla som helst. Innan jag visste ordet av var det mandag igen och vi fick aterga till jobbet. Nu ska jag ga till Moeen’s och ta en chai, ett hal I vaggen jag hittade forsta dagen i Moshi nar jag flydde alla intryck for en chai pa 500 TZS. Det ar skont att vara sjalv med sina tankar lite ibland, det blir inte sa ofta nar man bor kollektivt och jobbar med massa barn varje dag. Sen ska jag hem till tjejerna och ata matbanan! 

Likes

Comments